Rebecca Wedberg - över och nytt

17 Januari 2016

Allmänt

över och nytt

Redan innan jag kommit igång med detta inlägg känner jag på mig att det kommer bli spretigare än på länge, men så får det bli idag. Jag kan börja med att berätta att jag igår kl 13 klev ur salen efter den sista tentan för denna läsperiod. Jag var slut och på helspänn i någon underlig kombination. 3 tentor, 15 timmars koncentration i pressat läge och alla timmars förberedelser som egentiligen började redan veckan innan jul har varit sjukt jobbigt. Att säga något annat vore en lögn. Nu återstår det bara att vänta på svaren, jag vet att jag inte klarat alla, inte en chans - men sjukt svåra var det så jag hoppas, hoppas, hoppas att jag blir godkänd på någon av dem - tycker jag förtjänar det. Trodde aldrig att jag skulle kunna bli så mentalt slutkörd. Skön känsla att storstäda, tvätta och laga mat idag + att få gå en långpromenad i glittrande snö. Det var det som jag behövde nu för att ladda om inför kursstarter imorgon. Det är Linjär algebra samt Infrastrukturteknik som står på schemat. Spännande och läskigt med något nytt. Jag tänker inte sätta upp några nyårslöften som jag inte kommer hålla men jag vill att det här året skall vara ett år då jag utmanar mig själv och vågar tro mer på min egen kapacitet. Imorgon går jag in i Matte Annexets föreläsningssal med den inställningen.

2015, när jag tänker tillbaka på året känns det som oerhört långt. På flera sätt skulle jag någ klassa det som det häftigaste men ändå svåraste året i mitt liv. Det började med att jag åkte tillbaka till England och där skulle jag vara med om att familjen stod inför en helomvändning med flytt och skolbyten etc. De rutiner och allt jag trodde jag hade byggt upp där under hösten förändrades, jag tror dock att det var för det bättre för alla. Jag träffade så många spännande människor, tog tag i engelskakurser på college, flög över till Irland, tog tåget kors och tvärs i hela England. Spelade handboll med engelsmän som aldrig sett en boll tidigare, volontärarbetade , lärde mig handskas med små snorungar. Jag träffade både min bror och Tove i London. Tove mötte jag upp på min 20 års dag i en hotellobby ovanför Hyde Park, det efter att jag först skålat vid tolvslaget på en parkering i Leamington med bubbel och ett doftljus som 3 tyskor hade fixat i smyg. Så knasigt det blir ibland haha. Så mycket oväntat och härligt jag fått vara med om. Jag som trodde att jag aldrig skulle våga ta mig iväg någonstans, jag gillar ju inte ens att sova borta. Men det är nog därför jag tittar tillbaka på året med beundran och stolthet. Jag är väl inte riktigt där jag vill vara som person ännu, men jag har utmanat mig själv och det är stort.

Sen blir jag förvånad när jag tänker på att jag över en natt kom på att det var till Lund jag skulle. Vet fortfarande inte hur det gick till, men kanske, om jag ska tro på något så är det väl ödet, och om det här skiter sig så hoppas jag att det finns en uttänkt backup plan som ligger och väntar på mig. Men univeritetslivet här är så häftigt, jag får nästan nypa mig i armen ibland när jag tänker på att jag är en del av detta, med så mycket duktiga, drivna och spännande människor. Allt har ju ett pris dock och studenternas är väl typ att du måste vara i skolan innan 8 för att få en sittplats i tentaperioden haha. nej men skämt och sido det sjukt tufft blandat med underbart roligt. Nollningen var så galen, det går inte att återberätta och göra den rättvisa. Herregud säger jag bara. Hur det än blir nu framöver så vill jag inte ha detta ogjort, ingen kan ta ifrån mig att jag faktiskt pluggat i studenternas stad Lund.

Nu när jag sitter här och försöker minnas allt jag gjort inser jag att jag har många små fina saker att vara tacksam över. Jag fick komma till alperna och åka ner från en solig bergstopp ut för en nypistad backe, åka på tjejmys och bara slappna av med mamma och mormor i Turkiet, åkte spontant med mamma till en ny favoritstad, Nice. Fick hälsa på fin vän i Finnland. Och det där var bara ett utplock. Lycka till att slå det 2016. Jag ska försöka lite nu framöver att ta det som det kommer, att älta vad som komma skall är jag speciallist på, men ny läsperiod imorgon och jag ska göra mitt bästa för att ändra på det. Hur som så har jag världens finaste familj och vänner som backar upp mig oavsett vad. Det är fint det.