År ett
Ett av fem år är över. 1/5 dels civilingenjör. Väntar på resultat från junitentorna och hoppas att de gick som planerat. I så fall har jag 60 av 300 Hp inhämtade vilket hade känts som en stor lättnad men även något att vara stolt över. Hösten var tuff, först den månadslånga nollningen som var bland det roligaste och galnaste jag gjort, men den tog mycket tid och energi. Att jag kuggade oktobertentan var fruktansvärt jobbigt när jag var mitt uppe i det. Men med lite perspektiv på det hela var det kanske det bästa som kunde hända. Det resultarade i en sjukt jobbig jul med tre tentor andra veckan i januari, men jag tror att det minskade pressen en aning på kommande tentor, och jag såg ju att jag överlevde trots allt. Januari blev även det en sjukt intensiv månad, många sena kvällar i skolan och lite träning och sömn. Efter mars tentorna hade jag ingen matte kvar vilket gjorde det hela en aning lättare, eller egentligen inte så mycket enklare men med mycket grupparbeten och liknande kunde jag känna att jag var ledig när jag kom hem på kvällen. Jag behöver verkligen träna på att kunna koppla bort skolan när jag inte pluggar annars kommer tvåan med programmering och flerdim bli tuff. Men jag tänker att jag har bevisat på himla mycket för mig själv under detta året så jag skall ta mig igenom år två också. Känner mig i alla fall sugen och motiverad för mer tid där nere. Skall bara boosta med lite västkustluft först.
Även om detta varit det tuffaste jag gjort i studieväg så ångrar jag det inte en sekund. Lund är en så himla fin stad och jag har verkligen lärt mig att älska att man lätt cyklar överallt och att man för träffa och umgås med så många intressanta människor. Alla kursare peppar och stöttar varandra och vi fyller på med roliga lättsamma event in emellan. Det blir som en liten bubbla där nere och man glömmer lätt av att det finns mer och annat utanför den. Jag har verkligen börjat gilla att bo själv, i England trivdes jag nog aldrig riktigt med det, men det är skönt att mest ha sig själv att fokucera på ibland. Vad egocentriskt det låter- men det blir någon slags frihet när det man bestämmer sig för att göra till mångt och mycket bara går ut över en själv. I början tyckte jag att det var jobbigt att bo i korridor, att hitta sin plats och anpassa mig till andra människor. Jag var mycket på rummet och det var där jag pluggade allra bäst. Under våren har det ändrats mycket, nu har jag tyckt att det varit skönt att kunna gå ut och snacka med någon om man har tråkigt eller känner sig ensam, och jag har haft svårare att koncentrera mig på plugget när jag är i mitt rum. Tror att det går i vågor dock.
Sammanfattningsvis kan jag säga att detta år har varit det bästa och västa i mitt liv. Är oerhört tacksam för allt spännande jag fått lära mig, både studiemässigt och personligen. Och alla underbara människor jag fått lära känna från runt om i Sverige. Studierna är supertuffa men allt annat väger upp 10ggr om så det är värt allt slit. Som sagt jag ångrar inte detta överhuvudtaget.
